My new American sweetheart :)

Befinner mig nu i New York City. Vad händer klockan 8 på morgonen, jo insulinet tar slut i pumpen, pumpen varna. Jag som somnade efter 02:00 vaknar motvilligt och byter insulin. Batteriet tar slut, stoppar in det nya, som inte funkar!

Jag har nu i 1.5 timmar ringt kundsupport här i USA, som efter flera minuter informerar mig att de inte säljer min sorts pump här längre och därför inte har grejer till den. Men efter ytterligare väntetid ger de mig ett nummer i Sverige, de vill även pracka på mig ett nummer i Oslo! Hon verkade inte förstå ens när jag förklarade för henne att det är i ett helt annat land!

Jag ber pappa ringa Sverige numret, han kommer inte fram. Jag testar själv inget händer! Går in på Accu-Cheks hemsida och hittar ett helt annat nummer till dem.... SUCK! Ringer dit och pratar med en kille (kanske inte ska nämna hans namn...) Han vill ha ett nummer han kan nå mig på och även han verkar mer intresserad av att ta reda på varför pumpen inte funkar. Även då jag sagt att det är batteriet det är fel på, inte pumpen. Tydligen är det JÄTTE svårt att skicka iväg batterier utan att ha ett telefonnummer till den man skickar till :P Sist jag postade ett brev skrev jag bara adressen på paketet, men hej vad vet jag kanske något revolutionerande har hänt på de 10 dagar jag vart borta från Sverige.

Hur som helst så fick jag så snällt lägga på för han inte kunde se vilket nummer jag ringer ifrån, kolla upp telefon nummret och ringa tillbaka... Får prata med en tjej som kopplar mig till samma kille jag pratade med innan, eftersom han är mer insatt i ämnet än hon och jag ska slippa upprepa mig. Det hade tagit mig kortare tid att upprepa mitt problem, än vad det tog henne att förklara det där... Men hur som, hon kopplar mig och samtalet bryts! Jag blir frustrerad och ringer igen, och kommer tillbaka till samma tjej. Som ursäktande säger att samtalet bröts, nähä, No Shit Sherlock?!

Får till slut ge killen mitt nummer, som tjejen btw kunde se på sin skärm! Han säger att han ska kolla upp vad de kan göra för att hjälpa mig. BARA skicka iväg batterierna för helvete! Jag säger kan ni inte ta min adress och skicka batterierna ifall ni nu får det och sen ringa mig och tala om? Han blir helt tagen av min utomordentliga idé! Hmm, kanske kan inte riktigt förstått skillnaden mellan adress och telefon?

Kanske ska söka jobb där själv på kundsupport? Verkar ju iallafall inte som att man behöver någon tidigare erfarenhet, eller utbildning. Bara kunna lyfta telefonen och säga "Välkommen till Accu-Chek mitt namn är Jessica." Verkar inte speciellt svårt ;)

Något som är mindre awesome är att jag börjat bli åksjuk av flygplan... Riktigt illa. Resan från Atlanta till Amsterdam kommer ta över 8 timmar, men nu har jag motion sickness relief ;) Så hoppas att de funkar :)

Nu är det dags att sova, klockan är 01:54 och jag är fortfarande pigg! Helt sjukt.

Foton från resan finns på Jokkes och pappas iPhones, så ska försöka sno till mig dem under dagen ;)

Befinner mig nu i köket i pappas hus i Woodstock, Georgia :D Hur häftigt som helst!

Lite kul att vi fick gå igenom typ tusen säkerhetskontroller, till och med en efter att vi klivit av flyget här i USA. Lite extremt kan jag tycka. Jag reste ju med alla mina diabetesgrejer i handbaggaget, har ett fint certifikat som tillåter mig att ha vad som i min mening är saker som jag kan kapa planet med! Tror ni någon frågade mig om varför jag har flera sprutor, ampuller (med genomskinlig vätska) nålar, slangar och andra konstigheter? Nej, självfallet inte! I Sverige tittade kontrollanten inte ens på skärmen när min väska åkte igenom! Bra säkerhet där :p

Det var 33 grader när vi landade 19:45 igår lokal tid ;) Fett najs! Dock regnade det :( Men idag är det fint! :D Man får inte lämna huset utan spf, och minst 30 på kroppen och hundra i ansiktet! Fatta det eller?!

Utsikten från pappas sunroom, där vi åt frukost ;)