let's get it...

Var med om en liten "incident" på Tempel när vi var där senast. Tyckte det var äldigt jobbigt först, men när den andre personen som var inblandad bad om ursäkt en miljon gånger, så tog vanliga Jessica över. Jag tänkte varför inte bli vänner :) Personen är ju kompis med folk jag känner. Kul med nya människor :) Det var kul i typ en vecka, nu är personen en värre bitch än mig när jag är som värst! Och dryg som fan. Som vanligt alla ni som känner mig, så har jag ju lyckats börja bry mig om personen, så när den skriver att den mår dåligt och är lite nere vill jag ju hjälpa till. Muntra upp lite, men det gick inte hem hos personen. Orkar inte med "coachning" fick jag som svar, nähä men varför skriva att du är nere då? Om du inte vill ha stöd eller uppmuntran? Jävla skit! Det som är jobbigast är ju att personen lyckats lista ut exakt hur den ska bete sig för att trycka på mina knappar! Blir galen!


Detta är också samma person som sagt att den säger ifrån om den inte orkar eller vill prata. Antingen är det jag som är väldigt trög, eller så är det personen som är dum i huvudt. För det har inte kommit nåt jag orkar inte prata just nu. Det har däremot kommit uppmaningar om vad den inte vill prata om och om hur jag ska bete mig. Jag tål inte när folk säger åt mig hur jag ska vara. Jag får väl vara som jag vill? Bara för att personen letar efter en viss sorts tjejer behöver inte jag passa in i den ramen. Och är man vänner så spelar det väl ingen roll om man passar in i en ram eller inte?
Galen säger jag. Jag blir galen!

Kommentarer
Namn

E-postadress (publiceras ej)

Bloggadress
Kommentar

Kom ihåg mig
RSS 2.0